JAG FLYTTAR!
Nej, jag tänker inte byta lägenhet nu igen!
Men däremot bloggdomän!
Jag tycker den här epoken fått sitt slut. det ska bli ordning och reda, och lämpligtvis byter jag nu då ag blivit fru.
Jag vill gå vidare från mitt gamla internetnamn pemelie och bli frumelin.
läs mer på nya stället frumelin.blogg.se
Förhoppningen är att det ska bli mer bilder, bättre uppdateringar och bättre sammanhang i texterna! Följ gärna med!
Med detta tackar jag för mig på den här bloggen!
/Emelie
18:45
Jag vill ha en Frugan-blogg sedan där jag ska gotta mig i att jag blivit i gift och berätta om allt kul och tråkigt som vår lilla familj är med om.
Men just nu är bloggandet begränsat då jag varesig har dator eller internet.
Men efter bröllopet, då ska vi få en dator, av oss själva.
Och jag ser framför mig en höst där jag fotar och skriver, bloggar och härjar.
För som jag sagt för, tyvka vad man tycka vill om bloggande. Kanske är det fullständigt meningslöst att skriva några raders dravel, kanske är det omodernt.
Men jag tycker det är ganska trivsamt.
Känns lite franskt och modernt.
Vet inte vad jag menar riktigt, men jag ser mig lite som en poet, författare eller liknande när jag sätter mig ner och blubbar på.
Ja, för visso en författare som knappt skriver något meningsfullt eller grammatiskt korrekt.
Just nu regnar det. Kristoffer är på sin svensexa, och jag är nyfiken och övervänt på hur han haft det.
Jag hoppas innerligt att han haft en kul dag. Men jag insåg just vad hönsmammig jag kan bli då det gäller honom.
Sitter och klurar och funderar på om han blir utsatt, om han är nervös och om han verkligen har kul.
Oj! Att jag skulle vara så "mesig" trodde jag inte. Förstår tjejerna som ber grabbarna "ta det lite lugnt med han".
Jag vill bara ringa o säga - Ni är väl inte allt för dum med honom?!
Emma har mjölkstockning och är risig som rackarn. Är här hos henne och valter och har försökt hjälpa på något sätt.
Men det är ju svårt när någon är trött och febrig. Kanske är jag mest ivägen.
Ska snart smyga in och höra om jordgubbar lockar mer än sängen. Om inte smyger jag snart hem.
Hon o valter såg så söta ut där dom låg o blunda bredvid varandra. :)
När jag ser en sånn syn känner jag bara hur mitt lilla hjärta bultar till. Jag hoppas verkligen att det kommer en dag då jag får ligga sådär med min egen lillknodd..
F.ö. såg jag nyss att en gammal klasskompis fått barn. Hakan trilla ner. Vet inte varför, egentligen känns det jätte rätt. Och för övrigt har vi knappt haft kontakt sedan vi sluta 9:an och det är trotts allt 6 år sedan, mycket hinner hända med en kille (ja en tjej också för den delen) på dom åren. Det får mig verkligen att bli nostalgisk. Och lite kär i livet. Vad mycket som händer! Vad man lär sig om livet och sig själv hela tiden. vad man utvecklas, vad man kommer på.
Vad man är med om (både roliga saker och mindre..angenäma). Och framför allt, vad mycket man har framför sig.
Såg också studenterna nyss, även dom ingav den känslan. Tänker på vilka underbara vänner jag fick i samband med gymnasiet och på vilken härlig tid det var, i alla fall för mig.
Tänker på våran när i 3:an då jag träffade kristoffer och tog studenten själv.
Snart står jag inför att bli hans fru.
Känns underbart och stort.
Jag undrar vad som händer dom kommande tre åren?
Och vad häftigt att vi hädanefter är två som kommer dela saker och ting tillsammans!
Vilken vägskäl.
Nä, nu ska jag sluta fundera och smita in och locka med jordgubbarna.
God kväll gott folk, och hoppas ni följer med sen på nästa blogg.
Mer om det längre fram!
listorna
Inne/utelista
matlista
godaste sakerna lista
trendigaste sakerna lista
måste-göra-lista
Jag slutar ifrågasätta och tänker i stället bjuda på en plus och minus lista som rör mitt liv
MINUS
Att ägna massa timmar åt att jaga folk som inte vill svara, typ gamla chefer.
Att ha ont i magen, och att ännu inte fåt besked om vad som är fel
Att inte ha gjort inbjudningskorten klara
Att ha lite pengar
PLUS
Att ha ett nytt helt underbart jobb (går inte tjata nog om detta)
Att ha en ny underbar lägenhet (inte detta heller)
Att ha en person att älska och älskas av
Att det snart är vår
böcker som förändrat
När jag upphör för en stund att bara "mobba mig själv" inombords så blir jag så oerhört mycket lyckligare och driftigare.
Varför gör man så mot sig själv!? För inte tror jag att jag är ensam om min själv-mobbing.
Misslyckas man med något ska man borra huvudet i det (spola sig själv i toan) så man inte kan glömma.
Orkar man inte något är man också helt värdelös.
Så håller jag allt för ofta på.
En av sakerna som jag hållit på så om det är Nisse.
Jag fick höra av olika olyckskorpar att det var dumt att skaffa en hund "jag skulle aldrig klara det"
och "Oj vad dumt att skaffa hund nu när du är så ung" osv.
Konsekvent skulle jag aldrig klara av att vara..
Men jag bestämde mig och körde ändå.
Snart kom australien. Vi reste iväg, jag med ett ständigt dåligt samvete för Nisse som bara växte än mer efter att vi åkt iväg.
Nisses första år blev en smärre katastrof tyckte jag själv.
Och har tyckt länge. Ingen hundägare har nog misslyckats så mycket som jag. Gjort så mycket felaktiga val.
Tänkt så fel. Vetat så lite och ändå trott sig om att klara situationen.
Jag var och är kass.
Jag har fyra böcker de senaste månaderna som verkligen förändrat mycket i mitt liv.
Bibeln (man tycks alltid upptäcka nya saker där)
Kärlekens fem språk
Att välja lycka
och nu
Stora boken om att skaffa och leva med HUND
Den här sista boken handlar som ni förstår om hundar. Vardagslydnad och psykologi.
Väldigt intressant!
Men den har jag upptäckt massa saker. Men några få som verkligen haft avgörande för mig är
- Nisse kan faktiskt saker! Och han har blivit ompysslad och prioriterad, jag har inte misslyckats med allt.
- Dom saker som jag "misslyckats" med har många andra också gjort fel med. Det är inte lätt att uppfostra en hund.
- Det är inte för sent att göra något åt det
- Det är dags att se på Nisse som en hund. Inte som min "son" som jag varit en usel "förälder" till.
Efter dessa konstateranden har jag gjort följande.
Bokat in mig och Nisse på en hundkurs!!
Känns jätte kul och jätte spännande och förhoppningsvis ska vi lära oss en hel del hoppas jag.
Ja är så peppad! Och stolt, där kom det igen. Stolt för att jag tagit mig ur ett negativt tänk som jag haft i månader. Jag har slutat tycka synd om mig själv, klanka på mig själv. Jag har tagit tag i ett problem och löst det.
Det är det bästa som finns. När man kan lyckas bryta en ond cirkel.
Jag har också lyckats välja brudklänning & ringar.
beställa mitt träningskort
och massa mer.
Visst är det skönt när man slutar vara ett offer och i stället börjar handla!
(boken att välja lycka)
Uppdatering
Insåg att min senaste uppdatering försvunnit ut i intet och finnes ej mer.
Suck.
Men så här kan man säga-
Det går bra nu, kompis det går bra.
Jag trivs på mitt jobb
Jag har snart ett hem att bo i
Jag har äntligen lyckats hitta och välja en brudklänning & ringar!
Vi har hittills haft en underbar "dan-före-3års-jubileum" och troligtvis fortsätter den lika bra nu med middag och bio.
Jag har shoppat snygga kläder
Jag planerar stockholmsresa inom kort
Jag planerar att hälsa på mina syskon inom kort
Jag tror att asfalten har gett mig vårkänslor.
Idag känns inget omöjligt
Och dom hinder som är att möta, dom kan jag övervinna.
Dom kommer Vi att övervinna, jag har insett att vi faktiskt är två numera
om jag bara kunde stanna här på soffan
Jag sitter som på nålar!
Men blir det inte denna är det bara till att leta vidare. Tack och lov får vi ju husera hos diverse olika familjemedlemar så länge :)
Jag ska alldeless snart ut med Nisse, innan jag tar bussen ner till stan och möter upp min brukare.
Men idag är första dagen som jag inte alls är sugen på att jobba! Inte alls för att jag inte gillar mitt jobb. Utan jag
Är så otroligt trött efter allt flängande hit och dit. Jag vill typ vara inomhus ett år!
nja, det var väl en smärre överdrift.
Men allt rännande har fått mig att längta efter något så icke-exotiskt som en dag hemma. En hel lång dag på samma ställe, där alla måltider intas under samma tak. Ljuvligt så skönt det vore! Hundra år sedan det hände..
Nåväl, snart kommer en underbar lång helg då jag bara ska ta det lugnt och njuta till max.
Den här helgen är också lite extra speciell då jag och Kristoffer firar 3 år tillsammans.
Det är ganka lätt att bli nostalgisk i dessa tider. Tänker mycket på då och nu. Vi står inför att gifta oss, för tre år sedan tordes vi med nöd och näppe pussa varandra ;)
Annars är det mesta rätt bra. Det händer otroligt mycket och även om det mesta är roliga saker protesterar min mage med pompa och ståt (ja, stora röda banderoller och trumpeter). Ska bli väldigt intressant och skönt att få veta lite mer, vilket jag hoppas jag får göra snart, då jag ska på läkarbesök.
Sedan så ringde en gammal klasskompis från Dallas, han har ett trubadurprojekt på gång som vi eventuellt ska styra igång. Ska bli mycket intressant att höra vad han kommer fram till, haha. Vore i alla fall otroligt roligt att spela lite mer och kanske tjäna en krona eller fler på det.
Sedan lurar väl alltid lite saker bakom kulisserna och dom får nog stanna där.
Även om en klok kvinna sagt åt mig att sluta tänka förnuftigt jämt utan i stället hantera och känna, det jag känner här och nu, i stället för senare.. Men i dag, för en stund struntar vi i allt sånt.
Jag väljar att njuta av solen i stället.
Tänkt vad Gud är god.
Aldrig upphör jag att förundras.
Njut ni med.
Lördag
Snart är vår lägenhet utstädad.
Vi är på väg in till stan från vännäs för att ägna dagen åt att gno och gnida alla vrår.
Vi kommer den närmaste tiden bo mån-fre på Berghem i Tobias lägenhet.
Lör-Sön kommer spenderas på lite olika ställen. Ibland vännäs, någon helg åker jag till stockholm, förhoppningsvis en sväng till Åmsele..
Sen blir det väl förhoppningsvis också flytt in i en lägenhet om inte allt för lång tid, men det återstår att se.
Den här gången vägrar vi att rusa in i något som inte känns 100% bra.
(Fast å andra sidan, hur lätt är det att veta? Vi tyckte ju den här lägenheten var kanonfin där i september...)
Annars så jobbar jag på mitt nya jobb, där jag trivs fantastiskt bra!!
Är så lycklig över detta, Gud har verkligen sett till det bästa för mig :)
Just nu känns livet rätt skönt.
Var sund för mig att byta jobb, och snart får vi nog en bättre boendelösning också.
Solen skiner och snön är vit och i helgen fick man lön- vad mer kan man önska sig?
ja jo.. där kom det.
Alltid är det något.
Bröllopet och allt kring det ger mig snart huvudvärk. Men det är en annan femma.
Jag som bara ville bli Gift!
Få min Kristoffer, vårat gemensamma efternamn på dörren och vår bröllopsresa.
Att man skulle få leta sig trött efter brudklänning
räkna pengar och budgett
får problem med inbjudningar och rubbestubb...
- Det var inte vad jag tänkte på den där dagen i maj då jag sa "jaa! men självklart! ååå!!" med tårar på kinderna och ett stort flin.
Men det är nog värt mödan skulle jag tro att få ha alla nära och kära där.
Även om jag många gånger känner att jag vill dra ett "medelåldersbröllop" och gifta mig utomlands på en strand..haha.
Men Gud är god, och Han ser till sånt här också!
Det kommer blir bra, det kommer bli rätt.
Plötsligt kommer bitarna falla på plats. och vi kommer veta.
Hade fint!
Tiden är inne att kroppen börjar fungera som en kropp
Över oss Kristna människor, framför allt.
Låt mig börja från början...
I helgen hörde jag att person A berättat för person B om en händelse som involverade mig.
Den här händelsen inträffade för ett antal år sedan.
Men person A pratar fortfarande om detta.
Så kan det väl vara ibland.
Och de flesta har ju i alla fall ett eller två "lik i garderoben".
Men det som upprör mig med detta är att person A inte släpper detta trotts att det gått flera år, som sagt.
- Utan fortsätter "skvallra" om detta. Den här personen känner egentligen inte heller mig.
Jag tycker inte man kan yttra sig om en persons karaktär om man fattar sitt beslut på en insident, eller på några "hej".
Då detta är, som ni säkert förstår en av mina inte allt för ljusa tillfällen i livet
önskar man ju att man kunde få en möjlighet att gå vidare.
Det som upprör mig ännu mer är att
- person A är kristen.
En kristen som själv har egna "lik i garderoben".
Det där gamla uttrycket att man inte ska kasta sten i glashus stämmer alltså in ganska bra i det här fallet.
Eller kanske som Jesus sa den som är utan synd, kasta första stenen.
Men borsett från allt sånt som har att göra med person A;s bakrund.
Så har jag bett om förlåtelse för mina missgärningar och min synd inför Gud, och jag är förlåten.
Detta är tyvärr inget nytt fenomen för mig. Det tycks dessutom som att vi kristna gärna går ut och "räddar världen" t.ex. den där stackars missbrukaren på vasaplan som pundat i 25 år. Men den pingstvän som gjort något fel kan vissa ägna sig åt att tala illa om i flera år. Räkna bort som en jesu lärjunge, ibland är det som att man inte kan bli tvättad nog ren i jesu blod. Man kan inte bli nog förlåten.
Varför inser vi inte bara att all synd är likvärdig? Att jag och den där missbrukaren kan dessutom bli precis lika förlåtna och lika friköpta, lika frälsta, lika räddade. Gud mäter inte synd på det sättet.
Man ska helst dömas i någon kyrk- rättegång och bli friköpt där.
Som att förlåtelse ligger i mina eller dina händer! Vilket skämt om jag får säga det så.
Den som är förlåten, borde vara förlåten.
Men som ni förstår, är inte jag fulländad. Då jag tar upp precis samma sak.
Person A;s bakrund.
Det är inte heller lätt att förlåta. Bara för att vi är kristna är vi inte Gud.
Vår nåd är inte evig.
Men vi måste ju försöka!
Men med detta vill jag sammanfattningsvis säga följande
- Det sårar mig personligen djupt att höra sånt här bakvägen
- Det sårar mig som kristen att se att vi i kristi kropp kan tala så illa om varandra.
Örat kan inte säga att ögat inte behövs. Munnen kan inte spotta på bennet!
- Det upprör mig genuint att vi inte tycks ha förstått det största viktigaste i bibeln! Det Jesus gjorde då han tog alla piskrapp, Att Guds nåd är evig, att det finns förlåtelse och upprättelse. Och också, vad som är vårt uppdrag att gå ut och göra alla människor till Jesu efterföljare, till männskofiskare.
Och hur svårt det än är. Så har jag i alla fall bestämt mig för att jag ska jobba på att aldrig bete mig såhär mot någon annan medmänniska. Att jag kommer misslyckas, det är jag övertygad om. Men Gud har i alla fall uppmärksammat mig på hur fel detta är, hur mycket det sårar Honom. Så jag ska i alla fall försöka, försöka se det Gud ser i människor.
Låt oss inte hindra kroppen från att fungera.
Armarna kan inte binda ihop bennen så dom inte kan gå ut.
Vi behövs allihopa.
hejbaberiba
I morse vaknade jag med magsmärtor och tårar på kinderna - ungefär en exakt repris av gårdagen.
Jag hade drömt att något gått fel med bröllopet -ungefär en exakt repris av gårdagen.
Hade magknip och hade spänt käkarna. URS vilken usel start på dagen.
Känns ibland som att tiden verkligen sniglar sig fram till bröllopet, men samtidigt finns det m a s s o r kvar att fixa.
Kanske är det den kombinationen som skapar oro och längtan hos mig.
Ibland (OFTA) känner jag bara för att kuta in på första bästa resebyrå och dra utomlands med Kristoffer och gifta oss där.
Men jag tror att det kommer bli helt underbart att gifta oss här hemma också.
Och säkert värt sin väntan att få ha familj och vänner med-.
Nu letar vi ju också ett nytt hem. Eventuellt överväger vi att flytta hem en stund, kanske t.o.m. på varsitt håll fram till bröllopet eller åtminstonett några månader framåt. Återstår att se.
Annars så har jag ju ett nytt jobb nu. Ska snart iväg på min första inskolningsdag. Börjar 14.45.
Känns spännande och pirrigt, sådär som det brukar göra når man tar sig an något nytt.
I går var jag på kalas hos carro och fick njuta av både prinsesstårta och mintmuffins! Det ni :)
Vad finns där mer att berätta? na, vet inte.
vi ses la!
Du är där
jag ser dig på alla platser, i alla ting.
Ser dig i busiga pojkögon som tittar fram
i min man
när han åker skridskor
Pappa Gud
jag ser dig också i solen
i himmlen
och i alla träd med snö på.
Jag ser dig i familjen, i vingliga gubben på stan
i barnet som leker och i min hund.
Gud, jag ser dig också i min
egen spegelbild.
Jag känner dig i den frostiga luften jag andas
i fingertopparna när jag känner på varmt vatten
i mina mjuka sängkläder efter en lång arbetsdag.
Jag hör dig i fågelsång
i tårar, skratt och jubel.
Jag hör dig i knarret under skorna
Tack för att du helar.
Du ger mig synen, hörseln och känseln åter
gång efter gång efter gång.
En resa
Jag som brukar haspla ur mig det mesta har varit kvävd av tystnad.
Orden för att berätta något som spelar roll har inte funnits där
- och lusten att berätta något annat inte infunnit sig.
Nu sitter jag här, mitt i allt ( ja för ännu är inte vi "ur något" ) och tittar tillbaka en tid.
Jobbet, hälsan, familjen och kärleken har rykt på sina både upp och nerfärder.
Jobbet kom att bli en ordentlig påfrestning den sista tiden. Det kom puttrandes för oss alla i arbetsgruppen då det var lite för stor belastning på oss. Men riktiga smällen kom då jag åkte med min brukare till sin nya hemstad.
Det blev rejällt jobbig tid både fysiskt och psykiskt. Saknade Kristoffer något hemskt!
När man aldrig får landa i en trygg famn utan ständigt vara stark trotts att hjärtat värker och ryggen likaså, vart för mycket för mig.
Att jag sedan inte haft det så bra med min mage gör det hela mer jobbigt.
När jag kom hem svimmade jag bokstavligen på golvet efter att ha lagt ifrån mig mina resväskor.
Detta var fredagen för en vecka sedan.
Helgen ägnandes åt sömn, tårar, glädje,bön, en tripp till övik, lite shopping, firande av lillasyster och besök till vännäs och en stor gospelkonsert. Fullspäckat vill säga! Men det var trevligt efter en vecka då jobbet varit i fullständig fokus.
Veckan kom, Kristoffer jobbade som en galning och jag påtade på med diverse jobbgrejer ams, intervjuer etc.
Nu när veckan gått börjar jag mer och mer känna mig som en människa. Även om jag har mycket besvär med magen och ögonlocken tycks falla ihop lättare än vanligt.
Jag har åter igen insett att jag inte bara älskar Kristoffer av hela mitt hjärta utan jag behöver honom också. I allt.
Att vara på en främmande plats i främmande situationer utan honom är numera nästan omöjligt!
Han ryker på mycket eländes ord och besvär från sin blivande i dessa dagar då orken och tålamodet är puts väck.
Men han håller fast och stöttar. Och framför allt det han gör allra bäst - får mig att skratta igen.
Det är en spännande, otäck och underbar tid det här i största allmänhet.
Ovissheten över magen, fixet inför bröllopet, jobb-byte, framtidsplanering, lägenhetsbyte -
just det, det blir nog så också - en flytt om inte allt för länge.
Men på det stora hela känns allt riktigt underbart i alla fall
För vi har Gud och varandra!
Tja balle
ska bli intressant o se hur detta ska gå. En sak är säkert att jag ska vräka i mig hotellfrukost de närmsta dagarna!
Hade fint!
ps.En Ursäkt till de som tar illa vid sig av rubrikval. Detta hör till vårt arbetslags perverterade hälsningsfraser. Kändes lämpligt då vi idag tar det officiella avskedet till denna grupp. ds.
Så
TJA BALLE!
Sök så skall du finna...?
Jag ville bli omsluten
men kände mig fången
Jag letade frid
men fann strid
Jag ville bli hel
men kände mig bara mer brusten
Jag sökte vishet
men fann frågor
En oplanerad och ovälkommen resa
Jag ska åka till en plats X som jag pga av tystanadsplikt inte bör avslöja via internet.
Det är en plats dit min brukare ska flytta.
Jag ska jobba cirkus 12 timmar om dagen, men tack o lov betalar dom för 13. (IRONI).
Jag ska flyga dit, på ett mindre avslappnat sätt....
Jag ska sova borta i flera nätter, tillsammans med min arbetskollega som jag bara har just relationen "arbetskollega" till så här långt.
Jag ska inskola människor och dola och fixa hela dagarna.
Måste göra om mina planerade saker inför nästa vecka pga detta..
Känns mest besvärligt.
Men ändå otroligt bra.
Det här blir bra och jag tänker positivt.
Ibland är det skönt att göra något för någon annan.
Helt för någon annan.
Och det är detta, verkligen.
De här gör jag för dom anhöriga och för brukaren.
Och det ska nog gå bra det.
Men om jag ska vara ärlig så har jag mest bröllop och grejer i skallen. Det är så otroligt spännande och kul...
Ni sku ba veta va bra det blir... :)
Tjo!
we´re gonna get maaarried!
I går satte vi vårt bröllopsdatum!!
Något så efterlängtat hände alltså.
Jag visste att vi skulle gifta oss, det visste jag.
Men allt kändes så löst och obegripligt.
På ett sätt känns det väl så än..
Men jag har ett datum att se fram emot.
Ett datum då jag blir fru.
Ett datum då jag och Kristoffer ska lova varandra evig trohet.
Aiks så spännande det känns!
Men ack så svårt att förstå !
Att se mig själv som gift är inte fullt lika svårt som det är att
förstå att vår släkt, min släkt, mina vänner, hans vänner
Vi, ska samlas, vi ska gå fram till ett altare, vi ska gifta oss, vi ska ha bröllopsdag.
Känns helt jätte konstigt.
På något vis är det lättare att förstå att andra gifter sig än att man själv ska göra det.
Men jätte kul, jätte, jätte kul!
Gick som på moln hela dagen.
Något som är mindre kul
är min mage.
Den ställer verkligen till besvär för mig just nu.
Har jätte ont i magen, är hemma från jobbet än så länge och väntar på att läkaren ska ringa.
Är verkligen inte kul alls.
Vad det än är så vill jag få ett svar nu! och kanske något man kan göra något åt helst..
Men men, nu när jag ligger och har ont
så tänker jag på min blivande man.
Han gör mig alltid glad.
Får det att pirra i magen. (på ett positivt sätt! ;)
- Ringde föresten honom i tårar i morse när jag hade som ondast.
Var trösterikt bara det.
I går somnade jag med mina armar runt honom.
Och ikväll har vi ledig kväll tillsammans, känns som semester.
Känner mig helt och fullt trygg och hel när han är nära.
Är nog därför jag längtar så mycket efter att vi ska få gemensamt efternamn.
Vi hör ju redan i hop.
